har int blogga på ett tag men är hos pappa nu så ja kan blogga (;

mamma får internät snart så (;

vill int skriva mer nu.

livet är ett minfält

går man fel väg så får man skit för de

ingen kan hjälpa än igenom det

vissa ramlar dom dör

vi andra fortsätter långsamt

man trycks ner av press

tillslut så ger flera av oss upp

när jag kollar på gamla bilder på oss så fäller jag en tår

eller nej int en tusen tårar

som rinner ner för mina kinder

jag saknar dig som en fågel saknar frihet när dom är instängda i en bur

jag älskar dig

så nu har man bytt adress ;)

orkar int skriva mer för jag mår typ int bra

jag ör inombords

du dödar mig inombords

långsamt

jag har fett ont i magen

jag är orolig

det är därför

tror jag

du var min bästavän

ni har kommit på mig för många gånger nu och ni gav mig ett val om jag gör det igen..

är det värt att offra något som man älskar så jävla otroligt fucking mycket för att må bra ?

nej självklart inte !

jag älskar dom för mycke för att kunna förlora dom

men jag mådde jue nästan bra innan

sen kom ni på mig och jag var tvungen att sluta med de som fick mej må bra

va nyfiken på mig

tyck om mig

älska mig

älska mig mer

lämna mig

ignorera mig

glöm mig

försvinn från mej

bara minnena är kvar

varför blir det alltid så ?

alltid när jag hittar någon som jag älskar mer än mig själv ?

jag vågar int mer för jag vet hur det blir

så som alltid

ärlighet varar int längst

du vet att jag älskade dig

för den du var för mej

men efter dom lögner efter

dom gånger du bedrog mej

jag ser dig int längre som

den personen du var

för smärtan du gav

mig sitter fortfarannde kvar

du sparkade mig i magen

och du spottade mig i fejjan

du gav dig på en som låg

och som var sårad innan

du är så jävla falsk

nu finns du int mer

önskar att du int fanns

så lämna mig ifred

vem är du som visar

mig vad smärta innebär

du som bara ljög men

kalla mig din bästa vän

efter första lögnen

förlät jag dig såklart

men nu efter dethär

så ser jag int klart