jag vill ha nya ögon så jag kan se hela världen med nytt perspektiv

kanske jag tillomed kan se glädjen i livet då

ärligt talat så har jag så fett stort självhat

jag har noll självkänsla och noll självförtroende

jag verkligen hatar mig själv

ingen kommer nånsin förstå om man inte varit med om det själv

funderar på att skapa en ny blogg och ta bort denna. min nya blogg kommer isåfall vara anonym så ingen utav dom jag känner kan hitta den och sen veta att det är min blogg. annledningen är att jag vill kunna skriva om saker som andra inte vågar men jag vill inte att fel personer ska får reda på det så därför blir den anonym. (vet att de kanske blev lite kompicerat där xD)

jag är falsk

rätt igenom så är jag en falsk människa

jag spelar bara

det är bara få stunder jag är mig själv

för då är jag antingen glad eller ledsen det beror på om jag visar det eller inte

för jag ler

nästen hela tiden

och jag är glad

men egentligen så gråter jag och skriker jag inom mig

jag är sällan mig själv därför

för om jag är glad och ler så ser dom inte hur trasig jag är

för om jag skulle visa mitt rätta jag skulle ni börja fråga

och frågorna är jobbiga

jag är rädd att förlora er

för jag har haft "vänner" som lämnade mig när jag visade mej...

varför är sorgen min bästavän ?

varför känns det som om jag vandrar i en mörk natt utan att finna dag ?

varför gör dina ord ondare än mina blåmärken ?

varför är jag iklädd tystnad och sorg ?

varför vågar jag inte säg till dig som det egentligen är ?

varför kan ingen ge mig styrka och mod ?

så jag kan berätta sanningen.

hon gav mig styka och mod

du visade mig vad lycka är

du väckte liv i min själ

som varit död i många år

sanningens ord är som knivar

och knivarna skär sakta mot ditt bröst

och du faller ner på knä och viskar

varför gör du såhär mot mej ?

jag svarar, jag ger bara tillbaka allt som du en gång gett mig...